dolunay

Dagens vanligaste blogg-rubrik kanske? Men det är ju så statusen är för tillfället, även om jag iaf inte kan fatta att det är julafton i morgon. Åhhh, jag som alltid har varit en jul-oholic av största rang, nu känner jag...ingenting... absolut ingenting...suck. Men det kanske inte är så konstigt att man inte har samma känslor nu som när man var liten när det enda man hade att bekymmra sig om var va det låg för klappar till en under granen. Så är det ju inte nu direkt, nu består julingredienserna till största delen av julklappsköps-vånda blandat med ångest-att-handla-skinkhelvetet-på-maxi-för-allt-jävla-folk-och-vad-ska-de-ut-och-göra?!, tillsammans med alla-andra-har-tusen-gånger-finare-julpynt-än-mig, allt toppat med en syrlig smak av; vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-nu-är-jag-snart-ett-år-närmare-30-fy fan. Så tacka fan för att det inte är som när man var liten! Hela dagen har jag gått och grämt mig över att jag inte känner den där äkta jul-feelingen, i stället för att glädjas åt att jag faktiskt ska få spendera hela morgondagen med de människor som jag älskar. Så från och med nu gör jag slut med dig julen. Du kan truga, krusa, böna och be men jag kommer aldrig att ta tillbaka dig. Jag ska bevara dig hos mig som ett vackert minne, men aldrig att jag ska sträva efter att hitta en jul som kan leva upp till den du var förut. Ingen mer ångest över att inte ha det perfekta pyntet, de perfekta klapparna, den perfekta maten, den perfekta granen osv osv. Nix, jag omger mig hellre kravlöst med mina nära och kära, sedan kan du få figurera som en vacker kuliss i bakgrunden, det har jag ingenting emot, jag älskar ju trots allt krimskramsigt-julpynt...